Icke-linjärt berättande/Titanic-idén

I en icke-linjär berättelse är användaren en del av berättelsen snarare än en åskådare. Användaren kan ha möjlighet att påverka eller överaskas. En linjär berättelse är uppbyggd enligt ett mönster och följer en väg, med förbestämt intro, upptrappning och slut. En icke-linjär berättelse kan ha flera vägar och flera slut. Användaren kan få vara med och bestämma vad som ska hända och se följderna av det, användaren får vara med att utforma dramaturgin och leda berättelsen mot ett alternativt slut.

Vi valde att utgå från Titanic som är en klassisk, känd berättelse och göra alternativa vägar under berättelsens gång. Låta användaren styra vad som ska hända i vissa lägen och få se effekten av dessa val, hur det påverkar fortsättningen och slutet.

Vissa av dessa val var seriösa och vissa var mer oseriösa. Att som användare få välja nya vägar i en berättelse kan ge en ökad dramatisk effekt, eftersom användaren inte längre känner igen sig i berättelsen. Om användaren får mer plojiga och oseriösa berättarvägar att välja mellan kan den klassiska sagan tappa dramatiken och antingen bli komisk eller en besvikelse för den som gillar den klassiska berättelsen och inte tycker att man ska skämta om den. Vi valde att ha med olika alternativ. Tex i scenen när Rose tänker hoppa från båten valde vi ett mer skämtsamt alternativ att Jack puttar i henne, ett alternativ som var som i ursprungsberättelsen och ett seriöst med en liten ändring, att Jack ropade på hjälp istället för att rädda henne själv. På det här sättet kan man välja om man vill sträva efter en komisk version, ett annat slut men fortfarande med en seriös ton, eller följa orginalet.